blogg

Nu vet jag hur det går till när det blir krig i världen.
Det är när man norpar en chokladbit från fel rad i kartongen. Herre min je, vilka diskussioner som utbröt vid 11-kaffet en lördag då jag helt aningslöst försåg mig ur den nyöppnade asken. Och jag som verkligen trodde att vi var en sådan där genuin myspysfamilj där gränsdragningar och prestige inte existerade. Jag vet bättre nu.
 Chokladasken som spelar huvudrollen i den här tragikomiska historien inhandlades i tax-free på en flygplats någon gång i vintras. Bästa belgiska kvalitet. Eller var det kanske schweizisk? Fin var den i alla fall och vi hade sparat den till att avnjutas vid något högtidligt tillfälle. Naturligtvis hade dess existens fallit i glömska, men när så sonen dök upp för att hedra de gamla päronen med sin närvaro åkte kartongen fram.
 Andaktsfullt lyftes locket av och vi tre föll i stum beundran inför de vackert inslagna bitarna. Till den här sorten följde dessvärre inget schema där man kunde läsa sig till placering och innehåll av sortimentet. Vi tillbringade en lång stund med att diskutera vilka överraskningar som väntade. Troligen var det någonstans här som jag brast en liten aning i uppmärksamhet.
 Emellanåt händer det sig nämligen att jag blir en smula disträ och glider bort i andra tankar. Det medför att jag ibland missar delar av viktig information. Eller som i det här fallet; hela den viktiga informationen. För medan jag förlorade mig i drömmar hade familjens tekniskt lagda män raskt delat in kartongen i sex lika stora zoner där var och en av oss tilldelats två.
 När jag vaknade upp hade det totala antalet praliner hunnit minska och flera av fördjupningarna i den formgjutna plastlådan gapade tomma. ”Ska du ingen ha?” undrade sonen. Jag plockade raskt åt mig en av godbitarna och stoppade i munnen. I samma sekund avfyrades startskottet. I mitt naiva oförstånd överskred jag nämligen den osynliga gräns som dragits under tiden jag befunnit mig i en annan del av universum.
 Ni anar inte vidden av det räfst och rättarting som hölls vid vårt köksbord medan kaffet kallnade i kopparna. Jag fick utstå en lååång föreläsning om en chokladasks uppbyggnad och organisation, hur gränsdragningen gått till samt vilken del av asken jag tilldelats. Rena krigsrättegången om ni frågar mig, vilken även resulterade i en ny gränsdragning.
 Husfriden återställdes (läs: vapenstillestånd infördes) och resten av dagen förflöt i friden och fredens tecken. Småningom drog det ihop sig till eftermiddagskaffe. Frysen gapade tom på hembakat så chokladasken med resterande innehåll fick komma i repris. Den här gången höll jag mig - vis av skadan, strikt innanför min egen gräns.
 Fikastunden avlöpte utan ytterligare intermezzon. Maken konstaterade skämtsamt att vår skärmytsling runt en ask med choklad skulle kunna platsa i en krönika. Han visste inte hur rätt han hade. Och även om vår låtsasstrid bestod av ett äkta i-landsproblem, så blev parallellen till de skeenden som styr när ett krig tar sin början, på något vis väldigt tydlig.
Vi lyckades tyvärr inte med att lösa världsfreden, men chokladen var i alla fall god!

Läs Joelsgårdens PR-ansvariga, Anni Svenssons tips:
"
Jag har ännu ingen helt egen bok att marknadsföra, men den saken jobbar jag på. Stenhårt. Tills den första är klar (och det ska den bli) förbereder jag allt möjligt bakom kulisserna. Ofta stöter jag på intressant material om skrivande som jag samlar på mig längs vägen.

Idag tänkte jag dela några marknadsföringstips eftersom jag själv är kommunikatör och hör att många suckar när det kommer till den här frågan. Nu behöver du inte sucka längre, det är roligt!

Det här känns extra kul att dela eftersom jag själv jobbar med kommunikation. Har lång erfarenhet av både intern kommunikation och extern kommunikation/PR. Jag har samlat på mig en del tips som jag hoppas att fler kan vara hjälpta av."

Läs vidare i Annis egen blogg om:
Exempel på saker du kan göra innan din bok är klar
 

Det finns en tidsperiod mittemellan det att vintern är över och innan våren riktigt kommit igång, som är nästan ännu bättre än själva våren. Ni vet då det nästan känns som att naturen håller andan för ett ögonblick och liksom tar sats. Ungefär som när en lekfull katt smyger på papperstussen i andra ändan av snöret.
 
Inget är som väntans tider och medan vi väntar och längtar planteras det påskliljor och penséer i fina krukor som ställs ut på balkonger och förstukvistar. Vackert blir det och det känns som vi hjälpt våren lite grand på traven. Sedan lunkar vardagen vidare och vi glömmer bort våren ett litet slag.
 
Tills plötsligt en dag då vi nästan som av en slump, upptäcker att det vi väntat så intensivt på redan har inträffat. Att våren redan har anlänt. I smyg. Tagit sig plats i hemlighet för att - pang bara - slå ut i all sin prakt och härlighet. Jag blir lika förvånad varje år. Och lite förskräckt ifall jag skulle ha missat något.
 
Jag vill återupptäcka varje tussilago, blåsippa och vitsippa som slår ut. Lyssna på varje hemkommen flyttfågels kvitter och känna att gårdagens vinterjacka är på tok för varm idag. Men så blir det nästan aldrig, för så här långt fram i tiden brukar allt gå undan med en faslig fart. Knappt är våren här innan den redan passerat.

Jag tillhör dem som mår bra om våren. Alla gör inte det. Många orkar inte riktigt med när den den mörka årstiden växlar om till den ljusa. Har du någon i din närhet som blir deppig om våren? Då kan vår bok Om någon du känner har en depression av Christina Gustavson vara till hjälp för dig när du vill stötta men inte vet hur.
Boken finns att beställa från både Adlibris och Bokus.

Jag önskar att alla ska få må så bra som möjligt nu när ljuset äntligen har återvänt!
/Titti Nilsson, förläggare Joelsgården Förlag.

Ofta har jag pratat om att våga följa drömmar, sin passion och styra mot ett tydligt mål oavsett motgångar. Visst har jag kommit en bit på vägen med mina skrivardrömmar och nu har jag kommit lite längre, riktigt jäkla långt. Jag är med förlag, men kanske inte på det sätt jag tänkt från början. Numer är jag förläggare.

För två år sedan träffade jag ett antal skrivande människor på en fantastisk kurs i södra Sverige. En kurs med författaren och skrivarcoachen Kim M Kimselius som handlade om hur man skriver en bok och hur man skriver med glädje.  Den där kursen kom att på flera sätt förändra mitt liv.

Jag träffade där människor som är så olika mig, men ändå så lika. Troligen människor som jag aldrig skulle ha träffat om det inte vore för den där kursen och vår gemensamma passion – skrivandet. Det är något magiskt som sker när människor med samma brinnande passion och iver träffas och ägnar sig åt sitt största intresse. När vi delar våra innersta tankar, ord och egna berättelser med varandra är det som om allt som eventuellt fanns emellan oss rämnar. Det lämnar oss nakna och sårbara, men det öppnar också upp för fantastiska saker. Har du upplevt det någon gång?

I diskussionerna som följde denna kurs och nästa kurs som jag var på året efter visade det sig att en utav oss, Christina Gustavson hade ett förlag, Joelsgården Förlag. Det började med att Christina berättade att hon ville lämna över sitt livsverk till någon lika passionerad som hon själv för orden, någon som kunde driva förlaget vidare. Vi var flera i gruppen som tog upp tråden och diskuterade det. Kanske mest på skoj till en början, men när diskussionen djupnade insåg vi att vi tillsammans hade all den kompetens som behövs för att driva ett förlag. Olika förmågor, kunskaper, yrkeserfarenheter och talanger. Och såklart det brinnande intresset för ord och berättelser, både våra egna men även andras verk.

Så på det spåret är vi och det har hunnit gå åtskilliga månader och en hel del planering för den nya konstellationen. Och idag äntligen, är det min och vår gemensamma stora nyhet. Joelsgårdens Förlag har ombildats och jag är numer inte bara kommunikatör, skribent, krönikör och bloggare. Nu kan jag även lägga till styrelseledamot, förläggare och PR- & marknadsansvarig för Joelsgården förlag.

Det är så stort att jag nog inte tagit in det ännu. Gissa om jag ska fira i helgen?
Varmt tack till Kim M Kimselius och Christina Gustavson som hjälper mig, oss och förhoppningsvis fler blivande författare att förverkliga sina drömmar.  Tack även till alla mina skrivarkursvänner och fantastiskt fina och duktiga förlagskollegor Jenny, Titti och Ulla. Tillsammans är vi superstarka. Nu är vi alla levande bevis på det jag tjatar om – ingenting är omöjligt.

/Anni

Hej och välkomna till oss på Joelsgården Förlag!
Vi har med ny ägarkonstellation skapat oss ett nytt ansikte och har som målsättning att bredda vår bokutgivning.
Genom vår nya hemsida får du fortlöpande information om vårt sortiment, kommande utgivningar, vår medverkan vid mässor och liknande evenemang samt tips om skrivande och annat smått och gott.
Väl mött i vårsolen!
Titti Nilsson