Christina Gustavson 186Jag har läst: Döden ingen talar om – En självbiografisk berättelse av Ulrika Jannert Kallenberg.

Om man tänker sig att någon målat en bild för varje minne, men med penna istället för pensel. Så valt ut, sorterat noga och hängt upp bilderna till ett långt pärlband. Man går förbi och ser bilderna. Som en gammaldags film som går litet långsamt, så att man uppfattar skarvarna mellan bilderna, men en film som ändå ger en sammanhängande helhet.

En film som visar hur en förälders frånfälle påverkar inte bara barndomen utan hela livet. Och ännu mer så när det gäller en förälders självmord. En katastrof för barnet som inte förstår. Inte förstår det som hänt. Och absolout inte förstår omgivningens tystnad och reaktioner. En tystnad där ord kunde varit förlösande. En personlig tragedi sedd ur ett barns, och senare en vuxens, perspektiv.

Inte en film med tårdrypande, snyftande dramatik utan snarare Christina Gustavson 185en dokumentär, som nyktert visar hur det var. Om hur det var att vara barn och växa upp när ens pappa begått självmord och händelsen blev tabubealgd.

En viktig bok som på ett autentiskt sätt lär oss hur ett barn kan uppfatta smärtsamma skeenden i familjen och omkring sig. En tänkvärd bok. En bok som berör.
Christina Gustavson

Visit Us On FacebookVisit Us On TwitterVisit Us On Linkedin